Fiberförstärkt prototyp
Prototyper är fantastiska för att utvärdera olika koncept och ta projektet framåt. Det som också är bra med prototyper, i alla fall då man har en 3D-printer tillgänglig på jobbet, är att man kan lösa en del små vardagsproblem.

De gamla fästena hade gått av båda två. Solklart fall där det är bra med en 3D-printer på jobbet 🙂
Den här gången hade jag upptäckt att styrväskan till cykeln hade två trasiga fästen. Väskan satt visserligen kvar men det var bara en tidsfråga… Så, igång med den vanliga lösningsmetoden, rita upp detaljen i SOLIDWORKS och skriv ut den i printern. Men, ett fäste som ska se till att grejer sitter fast på cykeln måste vara starkt och segt så det var helt klart läge att förstärka biten med fiber.
3D-printern Mark One kan lägga i tre sorters olika fiber i det nylonmaterial som är huvudmaterialet: glasfiber, kevlar och kolfiber. Glasfiber är den billigaste fibern och skulle få duga under tester och prototyper tills jag var nöjd. Kolfiber anses generellt som den coolaste fibern och är också den som gör biten starkast, dock ett sprött brott om den går sönder. Kevlar är supersegt och skulle vara det bästa valet för mitt fäste eftersom det inte gör något om fästet flexar lite men det ska absolut inte gå sönder! Så kevlar får det bli när jag är nöjd med passformen runt styret.
Så, dags att sätta igång och biten var ju superenkel så det gick kvickt att CAD:a.

Enkel form att rita upp i SOLIDWORKS så det gick ganska snabbt. Passade på att produktutveckla lite genom att lägga till små taggar på insidan för att fästet inte lika lätt ska kunna rubbas…
Väl inne i det enkla beredningsprogrammet där man styr var man vill ha fiber och om biten ska bli solid eller inte så blev det tydligt att programvaran inte ville lägga ut fiber i min bit. För att man ska kunna få in fiber behöver arean på lagret som ska ”spritsas” vara större än ett visst värde och uppenbarligen var min bit för liten för detta. Nåja, då var det dags att ta på sig tänkarmössan för utan fiber tänkte jag inte vara! Efter att ha testat att göra biten lite grövre utan framgång kom jag på att jag ska ju ändå göra två stycken. Och varför inte sätta ihop två bitar? Då blir ju arean 2 gånger så stor och sedan är det bara att såga biten mitt itu för att få de båda fästena! Klingan på min såg tar bort tre millimeter material så en spegling och kompensering för klingan och det var dags att bereda för printningen. Nu gick det att få in fiber i mina lager men inte högst upp. Det berodde på att jag lagt dit en liten markering så det skulle vara lätt att rikta in sågen. Som tur är går det lätt att bestämma vilka lager som ska ha fiber så det var bara att flytta ner fiberlagren lite…

Genom att spegla biten blev arean i lagret tillräckligt stor för att få in fiber i den. Ska man ändå ha två fästen så är det ett enkelt sätt att öka tvärsnittsarean. Med lite god vilja kan man se ljusgula lager upptill och nertill i biten, det är där glasfibern lagts till.
Ett först testskott sattes igång i printern ända tills en kollega hojtade till och sa att biten hade lossnat i ena änden och därför inte får rätt form. Anledningen till att biten lossnade var att vi provade ett nytt limstift som man preparerar plattan med innan utskrift. De visade sig att det superbilliga limstiftet helt enkelt var kasst och inte ska användas. I papperskorgen med det och tillbaks till beprövade kvalitetsprodukter och utskriften gick alldeles utmärkt.

Kapad och klar
Just nu pågår renovering på kontoret och snickaren lånade generöst ut sin kap-/gersåg så biten kunde kapas. Två fästen är nu redo att skruvas fast för att se om det var en bra ide att peta dit de små piggarna på insidan fästet…

Dags att skruva fast i styret för att se om idén med taggarna på insidan verkligen gör att fästet sitter fast bättre…