När räcker en linjär FEM-analys – och när behöver du en olinjär?
En linjär FEM-analys är den vanligaste beräkningstypen inom simulering. Den är snabb, robust och ger tillförlitliga resultat, så länge de grundläggande antagandena bakom modellen är uppfyllda.
Men vad händer när materialet börjar plasticera, konstruktionen deformeras kraftigt eller kontakter förändras under belastning?
I det sjunde avsnittet av vår serie 5 om FEM går Björn, CTO på SolidEngineer, igenom skillnaden mellan linjära och olinjära FEM-analyser och förklarar när det är dags att använda en mer avancerad beräkningsmetod.
I videon får du lära dig:
- Vad en linjär FEM-analys bygger på
- Skillnaden mellan linjär och olinjär simulering
- När material, geometri eller kontakter gör problemet olinjärt
- Varför en olinjär analys inte alltid är det bästa valet
- Hur erfarna beräkningsingenjörer bygger upp sina modeller stegvis
Börja inte med den mest avancerade analysen
Det är lätt att tro att en olinjär analys alltid ger ett bättre resultat. I praktiken är det tvärtom ofta mer effektivt att börja med den enklaste modell som kan besvara konstruktionsfrågan.
En linjär analys kräver mindre indata, är snabbare att lösa och är ofta fullt tillräcklig. Först när materialets egenskaper, geometrin eller kontakterna förändras under belastning behöver modellen göras mer avancerad.
Se avsnitt 7 av ”5 om FEM”
I videon förklarar Björn vilka antaganden som ligger bakom en linjär FEM-analys, när de slutar gälla och hur du avgör om en olinjär analys verkligen behövs. Du får också ta del av ett arbetssätt som många erfarna beräkningsingenjörer använder för att bygga upp komplexa simuleringar steg för steg.
Nästa avsnitt
I nästa del av serien tittar vi på ett praktiskt arbetssätt för att bygga upp komplexa FEM-modeller – genom att börja enkelt och successivt öka modellens komplexitet.
